Om Jan

Hej!

Hej!

Jag heter Jan Johansson och har under lång tid ägnat mig åt att skriva låtar. Allt började med att mitt liv som heltidstrummis i rockbandet Ensamma Hjärtan började sjunga på sista versen. Köpte en gammal skrivmaskin och en liten hemmastudio och vips så var allt igång. Detta är nu 40 år sedan. Sakta men säkert så växte låtarna fram. Den lilla hemmastudion blev digital och möjligheterna större.

Ljudteknik har alltid varit ett stort intresse genom åren. Det har hjälpt mig mycket vid inspelning av låtarna. Tjugo år senare så kom fotograferandet in i mitt liv. Bilder blev i stort sett ett lika stort intresse som musiken. Ett bildredigeringsprogram flyttade in i datorn vilket resulterade i att sköna bilder växte fram. Idag är det lika mycket bild som musik i mitt liv.

Startskottet

Jag satt framför TVn i vårt vardagsrum och såg en video med Pugh Rogefeldt och låten Här kommer natten. Jag gillade verkligen det jag såg och hörde. Dagen efter sprang jag och köpte LPn, som var hans debutalbum ”Ja dä ä dä”.

Det blev startskottet i min musikaliska resa. Jag minns att jag gick över en äng uppe i det lilla samhället Färgelanda i Dalsland. Tankarna snurrade över vad jag hört och tänkte att det är nog det här jag vill hålla på med.

Musik

Vi var tämligen nyinflyttade jag och min familj men jag hade snabbt fått nya kompisar i det lilla samhället. Flera av dom hade musik som ett stort intresse.

Efter en kort tid fick vi tillgång till en lokal i samhället. Ett gammalt skolkök som vi hyrde för en krona i månaden. Där flyttade vi in förstärkare och trummor som fanns tillgängligt i gänget. Detta blev startskottet till min långa resa i musikens värld.

Tusen och en natt

Jag gick på gymnasiet i Uddevalla. Där träffade jag mycket nytt folk, många med ett stort musikintresse. Det dröjde inte länge innan några av oss bildade bandet Tusen och en natt.

Det engelska bandet ”Cream” var en stor inspirationskälla. Bandet hade lite spelningar lokalt i Uddevallatrakten med omnejd. 1972 spelade vi på en musikfest på ”Hagahuset” i Göteborg som var ett känt musikställe. Det var stort för oss.

Strax efteråt tog jag ett sabbatsår från skolan och fick jobb på Lillhagens mentalsjukhus i Göteborg. Då rann bandet ut i sanden.

Motvind

Sångaren i ”Tusen och en natt” hette Göran. Vi var bästa kompisar i Färgelanda. När han gått färdigt skolan i Uddevalla flyttade även han till Göteborg. Han bodde i ett kollektiv med politiskt engagerade människor. Flera av dom var musiker och hade ambitionen att starta ett band med politisk inriktning. Dom frågade mig om jag ville spela trummor i bandet. Jag tackade ja. Så bildades ”Motvind” som utvecklade till ett flaggskepp inom proggrörelsen. Så följde ett år som trummis i bandet. Efter ett år slutade jag och gick vidare.

Sådd

Det gick en tid då jag gick bandlös men jammade mycket med olika musiker i den så kallade musikverkstan. Musikverkstan bestod av ett stort antal rivningslägenheter som hyrdes av band som vill ha någonstans att repa. Rivningslägenheterna låg i anslutning till ”Sprängkullen” som var ett allaktivitetshus på Sprängkullsgatan i Göteborg. Ur detta jammande växte bandet ”Sådd” fram. En osannolik kombination av rock, country och visa.

Vi hade lite spelningar och fick bl.a. göra en inspelning på Sveriges Radio med vidhängande radioprogram om bandet. Efter ett inbrott i vår replokal gick luften ur oss och bandet splittrades.

Ensamma hjärtan

Samtidigt som Sådd splittrades var det ett annat band som gick isär, Ensamma Hjärtans Ensemble. Vi var några stycken från ”Sådd” som var intresserade av att fortsätta spela ihop. Jag tog mod till mej och ringde upp en av förgrundsfigurerna i ”Ensamma Hjärtan Ensemble” och frågade om vi skulle slå ihop våra påsar. Det kanske var ett av dom bästa initiativ jag tagit. Här lades grunden till en fantastisk resa i mitt liv. Tillsammans bestämmer vi att bilda bandet Ensamma Hjärtan. Vi började repetera kolossalt mycket. Detta gav förstås resultat och vi spelade in vår första LP som hette Ensamma Hjärtan. Efter första LPn ombildades bandet. Vårt nya sound blev tyngre och rockigare. Allt gick vår väg och det dröjde inte länge innan vi fick epitetet ”Sveriges bästa liveband”.

Resten är historia. Vi fick mycket spelningar, på både små och stora ställe. På Spektrum i Oslo, inför 2 000 personer, där vår live-platta ”Brain training in Oslo” spelades in. Vi spelade på olika musikforums arrangemang bl.a. i Strömsund inför 10 personer, på ett fullsatt Huset i Köpenhamn, på mindre klubbar i Ålborg och Århus, och på stora musikfestivaler runt om i Danmark och Sverige. Det var i kontakt med publiken som vi blommade ut. Efter 7 år på vägarna kände vi att det räckte.

Midnight Flyers

Under tiden med ”Ensamma Hjärtan” fanns ett par sidospår. Ett av dom var Midnight Flyers, som var ett countryrock band, där jag var trummis.

Ett annat var ”Natta Di Besatta” som spelade poprock. Båda banden spelade under 1980 talet i Göteborgstrakten.

Nationalteatern

Jag blev anlitad som musiker, tillsammans med två andra Ensamma Hjärtan medlemmar, att spela i Nationalteaterns uppsättning av musikteatern ”Handväskan brinner”. Uppsättningen spelades i början av 1980-talet på Nya Teatern på 5:ans Torg i Göteborg. Ulf Dageby hade skrivit musiken och spelade gitarr.

Vi trivdes bra med varandra och detta resulterade i en lång turné där Ulf Dageby från Nationalteatern hoppade in som gitarrist i Ensamma Hjärtan. Jag, Ulf och ett par ”Hjärtan” körde då en avdelning med Dagebylåtar. Det ledde till att vi senare gick in i ”Nacksvings” studio och började spela in låtar till Ulfs kommande LP ”En dag på sjön”. Efter några dagars inspelningar så sa Ulf att han ville skrinlägga projektet. Han fullföljde sitt projekt med andra musiker.